Motion 6: Svenskt teckenspråk som undervisningsspråk

Organisation bakom motionen: Stockholms Dövas Förening
Organisationens förslag på område till handlingsprogram: Starkare rätt till teckenspråk

Motivering:

Elever som har teckenspråk som modersmål, elever med någon form av hörselnedsättning, till exempel hörselskadade och ensidiga döva, och elever som har någon annan koppling till teckenspråk ska kunna välja gå i en teckenspråkig grundskola/specialskola. Som skollagen är formulerad idag är det endast barn som behöver teckenspråk som har rätt till en teckenspråkig grundskoleutbildning.

Statliga specialskolan har i uppdrag att erbjuda teckenspråkig undervisning för de elever som behöver teckenspråk vilket innebär att en stor betydande grupp utesluts från möjligheten till teckenspråkig undervisning.

Enligt Språkrådets rapport ”Med blick på modersmålet” (2019) är 40% av personer som har teckenspråk som modersmål hörande. De får inte gå i specialskolan och inte heller få undervisning på teckenspråk i alla ämnen. Idag har de dock rätt till modersmålsundervisning om det är minst fem elever som önskar det och kan även välja teckenspråk i språkval.

Denna lagliga begränsning strider mot barnkonventionen och innebär allvarliga konsekvenser för:

  • teckenspråk som språk som enligt språklagen skall skyddas som ett nationellt minoritetsspråk,
  • döva med CI, som bedöms ha god hörförmåga och inte får undervisning på teckenspråk. De som är döva utan sitt hjälpmedel går miste om att utveckla sitt teckenspråk och sin identitet vilket är viktiga grundpelare för individens fortsatta liv,
  • teckenspråkiga döva som blir alltfler färre och blir exkluderade och hamnar i utanförskap och
  • teckenspråkiga hörande som inte får utveckla sitt modersmål på hög nivå. De tappar sitt modersmål och dess kultur vilket leder till att de förlorar delar av sin identitet.

Oktober 2019 fick Dramaski Utbildning AB avslag på sin ansökan om att starta en teckenspråkig fristående grundskola med anledning av skollagens formuleringar. Enligt bestämmelserna som gäller för tvåspråkig undervisning (skolförordningen (2011:185) 9 kap. 12–13§§) har huvudmän rätt till att ansöka om att bedriva undervisning på ett annat språk om en elev har det språk som umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna. Undervisning på umgängesspråket får dock ges högst 50% av totala undervisningstiden i årskurs 1–6 och målet är att undervisningen ska successivt gå över till svenska.

För svenskt teckenspråk innebär det med andra ord att huvudmän skulle kunna ansöka om att undervisa på svenskt teckenspråk för elever som har döv/döva förälder/föräldrar, men inte för övriga elever. Dessutom ingriper svenskt teckenspråk hela tiden svenska, därför kan dessa bestämmelser inte gälla för svenskt teckenspråk. Det bör införas en ny paragraf som ger huvudmän rätt till att ansöka om att bedriva undervisning på svenskt teckenspråk.

Yrkande:

Stockholms Dövas Förening föreslår att kongressen beslutar:

  • att: Sveriges Dövas Riksförbund ska se över olika möjlighetsvägar och kämpa för en ny paragraf inom skollagstiftning som innebär följande;
    – att det finns flera vägar för elever samt föräldrar till elever oavsett hörselförmåga att välja undervisning på svenskt teckenspråk i grundskolan.
    – att huvudmän kan ansöka om att bedriva undervisning på svenskt teckenspråk för samtliga elever i grundskolan i alla ämnen och i alla årskurser.
Förbundsstyrelsens yttrande:

Förbundsstyrelsen instämmer med motionären om att samhället ska erbjuda skolformer med svenskt teckenspråk som undervisningsspråk.

SDR håller med motionären om att det är problematiskt att samhället utgår från en behovsbedömning, genom formuleringen “ha behov av” när det svenska teckenspråket skall vara en rättighet.

Vidare finns det bedömningar avseende målgruppstillhörighet, som i dess nuvarande form är rent medicinsk, och som helt saknar den sociala aspekten och elevens medbestämmanderätt. Detta strider även mot barnkonventionen där speciell hänsyn skall tas till barnets bästa samt barnets rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som berör barnet.

SDR har svarat på betänkandet För flerspråkighet, kunskapsutveckling och inkludering – Modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål, SOU 2019:18. SDR stöder den stora utredningens förslag på åtgärder för att förbättra modersmåls-undervisningen för målgrupperna döva, hörselskadade elever samt elever som har döva familjemedlemmar.

SDR anser att formuleringen ”har behov av teckenspråk” skall tas bort. Vem bedömer behovet? Alla som har konstaterats döva eller hörselskadade ska ha rätt till att få modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk oavsett vilka grundkunskaper de har.  

Den nuvarande formuleringen i skolförordningen uppfattas som diskriminerande mot svenskt teckenspråk, då det inte ges samma ställning som talad svenska, eller övriga talade språk. Skollagen i sin nuvarande lydelse visar tydligt att svenskt teckenspråk inte betraktas som ett fullvärdigt språk. En viktig grund i det demokratiska skolvalet i Sverige idag är att det ska finnas möjlighet att välja olika skolformer, vilket det alltså inte gör idag, framförallt för döva och teckenspråkiga barn. Vi anser att skolförordningen ska behandla svenskt teckenspråk som likvärdigt med andra språk. 

Förbundsstyrelsens förslag till beslut:

Att anse första att-satsen besvarad.
Att bifalla andra att-satsen.