Motion 2: Det svenska teckenspråkets ställning

Organisation bakom motionen:Stockholms Dövas Förening

Organisationens förslag på område till handlingsprogram: Starkare rätt till teckenspråk

Motivering:

Arbetet för att stärka svenskt teckenspråk måste bli ännu mer tydligare. Alla vi är överens att svenskt teckenspråkets ställning idag är svag, så förändring där krävs! Men vad vill dövrörelsen uppnå?

Vill vi att svenskt teckenspråk ska vara ett av de minoritetsspråken som finns idag eller vill vi att svenskt teckenspråk ska bli erkänt som nationellt språk? Hittills har det inte framgått vad Sveriges Dövas Riksförbund strävar efter, eller om vi är nöjda som det är idag.

Vad vill Sveriges Dövas Riksförbund uppnå? Vad ska vi alla inom dövrörelsen sträva mot? Nyckeln till framgång är att alla arbetar tillsammans och mot samma mål.

Yrkande:

Stockholms Dövas Förening föreslår att kongressen beslutar:

  • att Sveriges Dövas Riksförbund ska framta en strategi som sedan genomsyrar förbundet på alla nivåer, där SDR väljer en linje för språkpolitiskt arbete (svenskt teckenspråk som officiellt språk ELLER som ett minoritetsspråk).
  • att Sveriges Dövas Riksförbund involverar dövrörelsen i arbetet genom att framta material och argument så att vi tillsammans kan arbeta för att det svenska teckenspråkets ställning stärks.
Förbundsstyrelsens yttrande:

Arbetet för människors rätt till svenskt teckenspråk har varit en av SDR:s viktigaste frågor sedan förbundet bildades för snart hundra år sedan. Först 1981 fick vi teckenspråk erkänt som dövas undervisningsspråk och sedan år 2009 lyfts svenskt teckenspråk i språklagen, 2009:600.

Denna språklag är dock fortfarande en relativ ny lagstiftning för oss med vår historia. Vad innebär den i praktiken inom olika samhällsområden just för svenskt teckenspråk? Det är först nu tio år senare som vi börjar se alltfler konkreta exempel runt om i Sverige på hur den kan tolkas på olika sätt och hur den hanteras i förhållande till andra lagstiftningar. Vi ser också vad denna språklag betytt för minoritetsspråken i Sverige, men också se hur svenskt teckenspråk inte får samma status som andra minoritetsspråk då det anges i egen paragraf. Det är något som många myndigheter, kommuner, regioner och organisationer ofta missar. Denna språklag är dock något som förbundet fortfarande utgår från i sitt intressepolitiska arbete.

Förbundsstyrelsen instämmer med motionären att denna fråga är viktig. Arbetet med att stärka teckenspråkets ställning ytterligare har därför under kongressperioden 2017–2021 (enligt handlingsprogrammet och området Starkare rätt till teckenspråk samt mål a) utmynnat i olika idéer, förslag och planer samt en pågående projektansökan för att få fram ännu mer underlag kring språklagen. Det är idag fortfarande brist på underlag och det är för tidigt att svara på vad det bästa för det svenska teckenspråket ur ett juridiskt perspektiv är. Uppvaktningar har gjorts hos Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, Institutet för språk och folkminnen, Isof. En skrivelse har även skickats till kulturminister Amanda Lind. Andra insatser från förbundet som har gjorts för att stärka teckenspråkets ställning är bland annat den reviderade läroplanen för förskola där svenska teckenspråket finns med och trädde i kraft 2019.

Förbundsstyrelsen håller även med motionären att det är angeläget att arbeta tillsammans och mot samma mål. Förbundet avser att fortsätta att arbeta med denna fråga, men med ett tydligare strategiskt arbete där framtagande av en strategiplan görs, till exempel i form av ett språkpolitiskt program för att söka vägar till en starkare ställning för svenskt teckenspråk.

Förbundsstyrelsen instämmer dessutom att vi kan arbeta tillsammans inom dövrörelsen för att utveckla fler verktyg och tillsammans kunna påverka det svenska teckenspråkets ställning genom att ta fram material och argument.

Förbundsstyrelsens förslag till beslut:

Att anse första att-satsen besvarad.
Att bifalla andra att-satsen.